måndag 26 januari 2009

Träning

Jag hade inga nyårslöften då jag är sämre på att hålla dem men jag har iaf börjat träna.
Köpte ett årskort för gympa och gym på F&S. Har än så länge bara gympat men ska få en personlig introduktion i gymmet. Igår var jag även och simmade. Det är ju inte bara floskler att man mår bättre och blir mer positiv av träning...Det stämmer utmärkt. Jag hoppas kunna hålla i det här nu. Det är så fruktansvärt skönt efteråt och det är skönt att äntligen få lägga tid på sig själv...Det har varit en period när jag haft så många måsten... för andras räkning än min egen. Självvalt men ändå-man har ansvar med familj. Men nu finns det utrymme och nu ska jag ta tid och plats. Jag tänker att om jag bara håller i detta nu och får in det som en rutin så kommer jag behålla den rutinen när det blir svårare tider igen. För 3 år sen när jag var arbetssökande så tränade jag flera ggr i veckan och promenerade flera ggr. Mådde så bra av det så hände -en kris kan man säga åsamkad av någon annan än mig själv och jag släppte allt. Rörde mig inte på ett år för att sen börja ta sporadiska promenader. Jag har haft konstant nackvärk och ofta bara värk, överallt som om den kan gallopera. Jag tror själv att det beror på dåliga saker och inte kroppen i sig. Så jag blev så glad nu för ett par veckor sedan när jag gympade första gången efter avbrottet, samma ledare och i stort sett samma steg. Olika program men ändå kunde jag hänga med hjälpligt...Värken är borta och ett glatt humör med mycket mer positiva tankar har dykt upp. Och då är mycket vunnet-eller hur?
Dessutom så blir man så nöjd med sig själv.

onsdag 21 januari 2009

Ericsson -en börsraket

Idag var det raka vägen upp för Telecom bolaget.

De levererade bättre resultat än väntat och säger samtidigt upp 5000 människor.

Äntligen en sund reaktion. Inte av Ericsson att säga upp så många människor utan äntligen en sund reaktion från börshåll. Eller sund? Jag har alltid tyckt att det varit konstigt att nedskärning av personal får aktien att rusa då dessa människor utför något för bolaget och besitter ovärderlig kompetens. Men det jag menar är att det är en vanligt förekommande börsreaktion och det sunda är att det börjar bli sig likt. Sista månaderna har det inte varit sig likt men kanske är den här nu - vändningen. För ett par månader sen när det var som mest turbulent fanns andra bolag som gjorde samma sak-ökad rapport och nedskärning men aktien gick ändå ner....

tisdag 20 januari 2009

Dålig

dag på börsen idag, samtliga av mina egna gick ner om än inte katastrofalt mycket.

Har inte köpt något på länge men funderar nu på att inhandla lite. Fylla på de innehav jag redan har för att späda ut lite, kanske Ncc eller SSAB.

Har nått upp till mitt minikrav på sparkontot beroende på att jag har sålt en av hästarna så jag tänkte att jag kunde handla för denna månads sparande. Men månaden är inte slut än och ny lön har inte kommit så jag avvaktar nya lönen och ser till att jag klarar det vardagliga fram tills dess.

Mina sparmål är drygt 10% av lönen, ca 12% och det är nya tag som gäller nu med nya året.

Gjorde ett litet vardagsklipp idag. Jag undviker att handla saker som jag tycker är något jag kan avvara i matlagningen, en sån sak är kryddpåsar, typ indisk eller tailändskmat, ni vet kryddor som hälls över exempelvis kyckling eller kött och så har man en Tikken masala....

Men idag i min lokala butik sålde de två påsar för tiokronor, en kostade annars femton. Så då köpte jag på mig ett antal och kan därmed få lite nya rätter hemma. Det är lite svårt med inspirationen ibland för nya rätter.

En rätt som min dotter gjorde förra veckan var dock helt ny och så fantastisk god så den blir det fler ggr. Det var en Saffranspasta. Den är dyr men oerhört god så det kan bli på helgen kanske. Vill gärna delge er detta. Laga, är och njut

Obama

Ja idag är tillträdesceremonin för Amerikas nya, historiska president. Han är historiskt redan innan första dagen på jobbet, pga sin hudfärg och sina icke amerikanska namn.
Förväntningarna är spektakulära och i en vanlig arbetares ögon ouppnåliga. Men ,som sagt även för honom som för oss andra - siktar man mot himmelen så når man trädtopparna och de är inte illa. Har väldigt svårt att förstå att en enda människa är redo att ta jobbet. Och jag har tänkt mycket på hans familj. Visst måste de vara oerhört stolta och glada över att få vara med och skriva historia. Men de små flickorna som visas upp i alla sammanhang, på podier inför en enorm massa människor och blivit instruerade hur de ska bete sig och när de ska pussa pappa- det känns inte avundsvärt. Hans fru är vuxen och vet förmodligen, om inte så kan hon ana vad det nya livet innebär men barnen...
Vet inte men jag tycker att hela familjen ser så sårbara ut där på podiet och jag är livrädd över att höra ett skott ljuda i luften..Varför? För att de är färgade? Eller för att de är så unga och har hela livet framför sig? För att deras liv de närmsta åren inte kommer att bli sig likt? Förmodeligen en aning av varje alternativ.
Ska den här fantastiska mannen lyckas fixa ekonomin, freden i Gaza? Lyckas ordna det bättre för alla i det egna landet som lider och har lidit länge i sina skjul och andra dåliga bostäder. Det finns ju nu både "gammelfattiga" och "nyfattiga", arbetslösa och med förlorade hus.
Förväntningarna är stora men det är oxå de olika makterna i landet. De som sponsrar maskineriet och gör att en presdentkandidat har råd att övht kandidera. Kan han gå emot dem?
Alla Israelvänliga? För det är en gigantisk massa.
Jag tror inte det. Men han har minst samma förutsättningar som någon annan att iaf försöka. Han kommer att ta kontroversiella beslut och gå emot viss del av massan , det tror jag säkert.
Och jag hoppas på det. Liksom så många i Usa hoppas på det. Men jag hoppas oxå att det kommer finnas tid över för familjen och barnen i all denna turbulens....

torsdag 15 januari 2009

Idag hände något roligt...

Det började redan igår.. Var inne på min depå och kollade aktieinnehavet. Jag har ju informerat stolt senaste veckan om att Fingerprint ökat otroligt.
Jag köpte 1000 st i november och fick per omgående info om att en nyemission var på insegling. 1 st a 2.20 per 1 st i innehav. Så jag tecknade mig för 1000 st nya. Inga problem allt funkade. Men så har de inte omvandlats till aktier utan legat som 1000 st BTA Fingerprint och inte heller ökat i värde under sista veckan.
Och med tanke på den höga ökningen så ville jag se om mitt hus. Var inne på SE bankens internetsidor där min depå ligger. Där stod skriv ditt nr bla bla om du vill bli uppring. Och det ville jag ju, så det gjorde jag. Heder åt Sebanken som ringde upp efter knappt en minut. En vänlig ung tjej. Jag förklarade mitt problem och hon gjorde inte minsta sken av att kunna saken men däremot av att hon ville hjälpa till. Hon frågade och frågade, och till slut förstod jag att jag inte kom längre, just med henne, inte för att hon inte ville utan för att hon inte kunde och ingen hade att fråga. Vi kom överens om att jag skulle ringa bolaget, dagen därpå som idag.
Jag gick in på DI på Fingerprint och fick fram senaste meddelanden om bolaget och där stod att "Lennart Karlsson har nu 4,3 % av aktierna i bolaget och 3.4% av rösterna , detta framgår av ett flaggningsmeddelande." Jag hittade även telefon numret.
-Fingerprint godmorgon
Mitt namn är bla bla och jag har tecknat mig för nyemmissionen och de har inte blivit omvandlade till aktier.
-Det känner jag inte till men jag ska koppla dig till någon som vet.
-Nu fick jag inget svar där men om jag får ditt nr så ber jag att de ringer upp.
Jag lämnade mitt nr. Surfade runt lite och tiden gick, Efter en timme ringde telefonen.
-Lennart Karlsson Fingerprint, du hade sökt mig. Jag tappade hakan lite men presenterade min förfrågan.
Han var oerhört vänlig och förklarade att de skickat uppdraget till bankerna i tisdags att de skulle omvandlas tilll aktier och att det nu var upp till bankerna att åtgärda, under veckan. Han frågade om mitt innehav och hur jag ställde mig till emissionen. Han pratade om kursuppgången. Han var kort sagt oerhört trevlig. Han frågade om jag läst artikeln i Realtid och det hade jag förstås inte. Jag förbannade mig själv att jag inte lyckats ta mig utanför DI och DN......
Han berättade att han blivit uppring av Realtid pga den otroliga utvecklingen senaste veckan. Han gav mig internetaddressen och bad mig läsa. Han gav mig även hans mobiltelefonnummer så att jag kunde ringa honom imorgon om inte mina emissioner var omvandlade. Han tyckte själv att journalisten på Realtid var kul och bad mig särskilt läsa Nordea grejen och det gjorde jag efter samtalet, och det var kul. Så sa ha han:
-Ja nu har du mitt mobilnr och om de inte omvandlats ikväll så ringer du mig så tar jag det direkt imorgon med Erik Penser......
Vi snackar " The Penser"....
Ja det var en VD för ett börsnoterat bolag som var ödmjuk, trevlig och ägnade tid åt en småsparare...
That maked my day
Beundransvärt!!!

tisdag 13 januari 2009

Fingerprint upp

över 33% idag, fantastiskt!!! Övrigt innehav har dock dippat...Men jag är glad för det som går upp....
Volvo varslar ytterligare idag, 1600 ledsna människor till där ute....

Blandad börs

Dagen har öppnat en blandad börs. Mina Fingerprint ligger dock på plus, häromdagen skrev jag 800 och nu är det nästan 6000 kr. Vilket är mycket och oerhört roligt just för den aktien. Den ska ändå inte säljas förstås. Den är ett glädjeämne bara vilket behövs efter vinterns utveckling.

Livet ekonomi del 4

Här befinner jag mig nu. Jag har gjort en vinst på bostadsrätten, inga lån förutom csn och jag äger inget. Förutom hälften av två bilar och två hästar. Jag har ett heltidsjobb.
Vad har jag då lärt mig av livets ekonomier?
Att aldrig släppa ett arbete utan att ha något annat. Jag vill heller inte gå ner i arbetstid för att underlätta för familjen. Det är inte längre min sak för jag har gjort det. Åtgärder måste sättas in då jag och lillkillen får långa pendlingsavstånd men jag har bestämt att mindre arbetstid för mig inte är åtgärden. Det får bli andra lösningar.
Jag har lärt mig att tänka långsiktigt. Att lyssna på mig själv och göra som jag tycker. Inte bli påverkad av andra. Jag vågar ta beslut. No matter what folk säger omkring. Jag har inte slutat köpa men måste se en långsiktig prisutveckling och avkastning.
Jag tjatar ihjäl mina barn om värdet av ekonomi,jobb och A-kassa. Samt bannlyser alla former av konsumtionslån.Mina barn har alla olika förutsättningar till ekonomiskt sinne, det har vi alla, men vi klarar oss alla bättre utan dåliga lån och en skuldsättning.
Ja så lite har jag fått med mig även om det tog sin lilla tid. Jag tackar er som orkat följa med på denna ekonomi resa och jag hoppas den har gett någon något. Själv blev jag påmind om både bra och dåliga saker som jag har gjort. Och jag måste säga återigen, att det är skönt att inte vara skuldsatt. Men självklart måste man ju vara det om man ska ha en bra och vettig bostad och den ger ju ett sparande oxå om saker utvecklas rätt. Men skönt är det...
Dessutom så hade min ekonomi självklart sett helt annorlunda ut om jag börjat att spara, investera i aktier redan när jag började arbeta. Även det lilla hade blivit stort med tiden. Detta ångrar jag. Att jag inte köpte bostadsrätt som ung-det ångrar jag. Att jag inte jobbade ihop en hyfsad lön och karriär innan jag skaffade barn-det ångrar jag. Men som många skrivit- det är ju just dessa misstag och icke misstag som formar en att bli den man är.... Och bättre sent än aldrig. Med tanke på de risker jag tagit så kunde det sett helt annorlunda ut.

måndag 12 januari 2009

Livets ekonomi del 4

Under detta decenniet börjar saker att hända, jag får ett bra betalt skiftjobb, bra betalt även med dagens mått mätt tio år senare. Tyvärr så blir det inget framtisbärande av dessa pengar. Struligheter i mitt privatliv gör att jag bor ensam i det dyra huset under ett år. Lever under denna period på mellan 1000-1500 kr per månad. Detta täcker mat, buss,kläder. Hur i hela fridens namn gick det ihop?? Jag har en för måga att sätta mig i ekonomisk tortyrliknande situationer, det händer igen under samma decennium. Hur som helst reder vi upp det trassliga och bestämmer oss att flytta 40 mil från Stockholm. Det är svårt att sälja hus och vi gör en stor förlust. Men vi tar ett bra initiativ och vi har lite tur. Vi hittar en trea i bostadsrättform för endast 95000 och 2700 kr i hyra. Där tränger vi ihop oss. Detta är en kortsiktig lösning. Jag säger upp mitt välavönade arbete utan att ha något nytt, min man däremot har ett i nya staden. Barn nr 3 är på väg. Vi betalar av på skulden till banken och snålar jävlar i havet. Men vi gör det och 18 månader senare är vi ett barn rikare och alla skulder fattigare. En enorm känsla. Vi köper nu ett hus. Flyttar in börjar smårenovera och bor där i fyra år då vi skiljer oss. Jag har endast extraarbete och läser på högskolan. En lång och segdragen kamp slutar med att jag får en hyresrätt inne i staden och barnen ska bo halva tiden. Jag har skyhög hyra och får bostadsbidrag till en början. Ekonomin är oerhört knaper. Vet inte hur det går ihop övht men efter att ha åkt buss till dagis 3 timmar per dag lyckas jag köpa en bil efter 18 månader. Lägenheten ska eventuellt bli bostadsrätt och detta håller mig uppe i mörka stunder. Hur får jag allt att funka? 3 barn, lägenhet, bil, häst mat på bordet och julklappar under granen? Envishet och det fenomen som kallas Ullared:) Vi hade det nödvändigaste och alltid mat på bordet. Vi hade telefon och tv. Och jag halkade aldrig efter med räkningar. Det var det som klarade oss.
Plötsligt kom erbjudandet om bostadsrätt som jag nappade på, hyran sänktes lite och med lånet blev månadskostnaden den samma. Nu ägde jag något som kunde bli värt mer.

Bra saker gjorda under perioden. Tog en dag i taget, läste klart på högskolan trots turbulensen, inga lån togs annat än till bil och lägenhet. Köpte bostadsrätten. Stod ut med all förnedring som skilsmässan innebar, folk som vände mig ryggen som om det vore enbart mitt fel.
Dåliga saker och beslut: Jag skulle ha sökt jobb på nya stället innan jag sade upp mig. Tredje barnet hade varit lika välommet ett par år senare. Det andra husköpet kunde ha väntat. En dålig relation är en dålig relation. Det rättas liksom inte till med ny bostad eller nya saker....

torsdag 8 januari 2009

Livets ekonomi del 3

Ja nu så har jag passerat 20 år. Dessa år som nu skulle komma mellan 20 och 30 är de som avgjorde betydligt hur min ekonomi skulle komma att bli i livet. Jag gjorde oerhörda misstag. Det största kan ni läsa om här. Jag har nu blivit avdelningschef på Ikea och fått ett lönetillägg för det på 550 kr. Jag har en envis checkkredit, ni vet man skrev checkar på den tiden. Checkar kunde till skillnad från dagens bankkort inte checkas, ha ha. De tog bara id kortskontroll. Så detta innebar att du var ungefär lika rik som du hade antalet checkar kvar. Självklart fick du inget nytt checkhäfte om du missskötte dig grovt. Jag misskötte mig bara mellan den femtonde och den tjugofemte. Jag vet inte riktigt vart pengarna gick. Enkel mat och matlådor, hyra och vanlig hemtelefon. Ingen bil och sällan kläder. Däremot festade jag hejdlöst en gång i veckan. Lördagar. Det var den dagen man gick ut. Och då gick det cirka 120 kr totalt. Tror att min lön var cirka 8000 brutto. Första 20 kronorna gick till en flaska vin( denna delades oftast) sen gick vi ner på stan, gick in på favvohaket och jag tror att det var fritt inträde före 9, köpte 4 glas vitt vin 20 kr och sen 20 kr till en svarttaxi hem. Ganska blygsamma utgifter om man jämför med dagens utbud av förlustelser.... Öppet på krogen veckan runt samt nattöppna hamburgerbarer...

Men dock så brände jag iväg 480 kronor på detta. Dessa 480 var antagligen det som fattades den femtonde för att jag skulle klarat månaden. Jag gjorde även något oerhört korkat-herregud vad hade jag för bankman?? Götabanken var det då. Jag sparade 200 kr i fonder den 29 varje månad för att behöva sälja dem - den tjugonde? Ingen krona sparad under denna tid alltså. Hade en tvåa och betalade 860 kr i hyra.

Vid tjugotvåårs ålder avancerade jag och blev en högre chef, 11000 i lön. Sparade fortfarande inget men kom ihåg att jag unnade mig en resa till Stockholm. Detta nya arbete innebar att bygga upp en ny Ikea butik. Jag jobbade 16 timmar om dygnet sex dar i veckan i fyra månader. Del lediga dagen gick jag ut. Hade ingen att rådfråga och trodde att det var min skyldighet med tretusen extra i lön att jobba så mycket. Ikea gjorde klippet för i min elvatusen ingick all övertid.
Summan av kardemumman var att jag efter sex månader gick in i väggen, som iofs inte fanns då men det var samma sak. Jag pallade inte och jag tappade all min arbetsglädje. Att sjukskriva sig fanns inte på kartan, febern var ju normal:) så jag sade upp mig. Pallade inte, 22 år gammal.
Gick hem den 15 juni och var ledig till den 18 november. Då hade jag vilat upp mig, haft 9 veckors karens på Akassan eftersom jag sa de upp mig själv. Vet inte hur de veckorna gick men det kan ha varit checkkrediten som räddade mig. I november hade jag träffat min blivande man och flyttat upp till Stockholm. Jag hade med mig ett fräscht bohag men inte en krona.
Jag blev sambo och snart förälder. Vi köpte en tvåa i en förort för 360 000 i november 1987. Hyran tror jag låg på cirka 2000 kr. Vi sålde den våren 1990 för 390 000. Och gick in i husköpet som ni läste om här. Det var ett nybyggt hus och varje krona lades på tomten som var lervälling. Men nu fick jag, om inte en bättre ekonomi så en betydligt stabilare. Mitt ekonomiska sinne var tvungen att födas. Det var slut på utgångar och föräldrarskapet kom med allt vad det innebar. Vi var tvungna att reda ut mat på bordet varje dag, räntor och amorteringar skulle betalas, bil behövdes och barnen skulle ha det de behövde. Jag hade haft olika vikariat innan barnen och jobbade nu extra på helgerna på Ikea. Passade på att läsa in gymnasiet under mammaledigheten. Tack gud för Komvux. När barnen var två och tre år började jag arbeta. Fram tills nu hade jag gnidit på mammadagar och extra arbete. Fick jobb på Ericsson. Dagtid först till en svältlön. Precis i slutet på perioden fick jag ett skiftjobb och började tjäna lite mer.
Kontentan av denna period var självklart att jag gjorde ett huge mistake som köpte huset. Det tog alla pengar och mycket kärlek försvann , samma sak med energin. Ni som inte vet kan jag berätta att brist på pengar äter upp en inifrån. Oron över att inte klara räkningar, alla försakelser man måste göra, förnedringen inför alla som har det bättre, gräl om pengar: allt detta föder en elak och fet mask som äter upp en inifrån.....
En annan dum sak var att jag inte skulle slutat på Ikea, utan endast sagt upp mitt chefsskap. Jag skulle inte ha släppt ett jobb utan att ha ett annat.
Det som jag gjorde som var bra och en stor framtidsinvestering var mina två barn och mina studier. Och att jag lyckades, med min makes hjälp självklart, betala alla våra räkningar så lånen byggdes inte på. Huset vi hade blev jättefint och hade vi ägt det idag hade det varit värt-4000 000 miljoner på ett ungefär.... Detta är en sån sorgsen tanke. Mycket kärlek och glädje i huset men också så oerhört mycket problem....
En lärorik period alltså.

Blandad börs

Idag är första dagen på ett tag som börsen går ner. Bland mina aktier är det blandad kompott. Till min glädje ser jag dock att mina "svaga" gått blygsamt uppåt. Det känns som att betrakta en envis sommarblomma när frosten bitit tag..... Mina svaga är Fingerprint, Boliden och Rnb.
Just nu är Fingerprint den enda aktien som jag ligger plus på, dock endast 800 kr fördelat på 2000 aktier... Så jag är inte i hamn än:)

måndag 5 januari 2009

Livets ekonomi del 2

Nu började en betydligt tuffare ekonomisk tid i livet. Elvaårsåldern är ofta jobbig för barn då de nu börjar förstå och kan reflektera över hur saker är och har varit.

Jag förstod plötsligt lite grann av innebörden av pengar. Började hänga i ett stall och träffade nya människor, nya typer av människor. Barn som fick mycket pengar och hade familjer med bra ekonomi. Såg tydligare skillnaden och detta var smärtsamt. Fick mitt första arbete som jordgubbsplockare. Cyklade hemifrån klockan 04.00 3 km till en odling. Jag fick 5 kr per liter, det tycker jag är förhållandevis bra med tanke på dagens jordgubbspriser. Vet inte om jag var en extremt dålig jordgubbsplockare eller om skörden var dålig men det blev sammanlagt 140 kr. För 70 kr köpte jag en begagnad damcykel. Resten gick till hästsaker. Vid fjortonårsålder fick jag plötsligt ett jobb på en restaurang. En flicka i klassen hade en mamma som förestod ett stekhus i staden. De hade fullt inför sommaren och behövde ingen mer, klasskamraten och en flicka till jobbade redan extra. Men jag tjatade mig in och fick några pass. En helt ny värd öppnades. Jag fick 8 kr i timmen, för samma summa fick jag äta obehindrat av allt en hel dag. Jag fick smak för äkta kalvschnitzel med pommes frites och hemlagad bearnaisesås. Det var stekhusets bestseller. Tacka f-n för det, idag vet jag inte om det går att hitta äkta schnitzel i Sverige. De var förpanerade och styckfrysta och stora som dasslock och man friterade dem. Ibland när kompisens mamma var extra bussig (egentligen när hon nallat i vinskåpet och var berusad, det hände allt som oftast)fick vi beställa marängswiss eller en ostbricka att smaska på från Stora hotellet. De ägde Stekhuset och låg vägg i vägg.
Men mina få pass tog slut och jag saknade det, men då hade jag sån tur, andra slutade och jag fick fortsätta och sen fick jag jobba varje helg i ett år tills Stekhuset och hotellet gick i KK (man kan ju undra varför:)) Oj vad jag tjänade pengar. Jag köpte en helt ny företeelse på klädmarknaden Joggingdressen, en grå,tjock och fin. Jag köpte en " Non smoking generaton" t-shirt. Vet inte hur många ggr jag hann använda den innan jag drog mitt första halsbloss dock... För på Stekhuset började jag röka. All personal satt alltid tillsammans och fikade under långa stunder. Folk från Jugoslavien, Finland, you name it. Det var spännande för en lant lolla som jag. Och alla rökte. Jag var nu ensam ung tjej kvar de andra två orkade inte jobba mer. Och för att passa in bland dessa spännande personer började jag röka, röda Prince. Det var ju begåvat.. kunde kanske tagit Blend menthol eller ultra men icke... Det var nog här runt bordet som mitt intresse för människors levnadsöden vaknade. Jag lyssnade med stora öron på vad de berättade. Vi hade även en diskare som hade suttit i fängelse!!!! Han var stor och kraftig och hade fula tatueringar på hela armarna. Att jag bara inte höll mig undan. Nej då trevlig som jag var pratade jag även med honom. Så en dag när vi hade fullt i restaurangen och hans disk bara växte. Jag plockade och plockade. Han plockade inte ut disken i mathissen så jag fick springa med disk i trapporna. Så skulle jag skoja till det lite och sa nåt i stil med " Nu måste du nog sätta lite fart" och försvann sen ut genom svängdörrarna.
Pang, krossat porslin. Han slog sönder hela köket och polis och ambulans fick komma och de satte tvångströja på honom. Alla stod stumma och vi fick stänga för dagen och städa. Jag lovar, jag sa aldrig ett knyst till nån om kommentaren som jag dumt nog hade fällt. Diskaren kom aldrig tillbaka.....
Jag köpte även ett par Ecco skinnstövlar för 475 kr... Det måste ha varit dyrt då. Skolan klarade jag hjälpligt men efter nian ville jag inte fortsätta. Jag slutade och fick extra jobb på ett lager. Jag flyttade även hemifrån sexton år gammal. Tidigare hade kunnat köpa kläder för lönen, men nu blev det endast hyra och mat. Långa perioder var jag utan pengar. Helt utan pengar. Men det gick. Jag betalade 475 kr i hyra och min lön var bara på snäppet mer. Hur gick det ihop? Har ingen aning men jag tror att det var så att jag åt precis allt som fanns i förråden och mycket spagetti med ketchup. Och jag hade ingen som helst back up. Nada. Jag hade flyttat utan mina föräldrars medgivande så jag fick skylla mig själv. Och det gjorde jag. Lagerarbetet tog slut fram i oktober. Jag ringde då runt och sökte. Hade en kompis vars mamma städade i kommunen, hon fixade in mig där. Dottern var också hon arbetslös men vägrade att städa, kanske jobba övht? Så föll det sig så att jag fyra månader efter att jag gått ut nian, som ett udda exemplar som inte skulle gå direkt till gymnasiet, började städa på min gamla skola.
Hur pinsamt måste det inte ha varit, att svabba golv inför yngre elever och gamla lärare som tittade medlidsamt på mig? Men jag svabbade på, hade en ryggmärg som sa att alla jobb är bra. Vilken annan ryggmärg kunde jag ha haft?Jag hade bara mig själv att luta tillbaka på.
Tröttnade givetvis ganska fort och tänkte att jag iaf skulle hitta något bättre över julen, kanske någon butik. Satte mig att ringa och började på A i katalogen. Fick napp på I. I som Ikea. De behövde nån som kunde hoppa in ibland under december. Ikea var som en dröm. Jag hoppade in, lärde mig kassan. Första dagen var första december. Hade turen att kassabeståndet avseende personal var tre gamla tanter som avskydde att stå i kassan. Så de lämnade mig där. Köerna ringlade och jag jobbade på. Jobbade varje dag fram till julafton. Fick aldrig någon hjälp. Tanterna berömde mig för chefen, så när julen kom hade jag lyckats med vad jag hade föresatt mig: göra mig oersättlig. Så jag fick löfte om en vecka till osv och efter några månader ett fast arbete. Vilken lycka. Nu fick jag en lön och en försörjning. Pengarna räckte fortfarande bara till hyra och mat samt att jag möblerade en ny lägenhet. Hade alltid matlåda. Men visst, jag festade oxå och hade några oerhört roliga år. År som ligger som en trygg grund faktiskt än idag.
Okey kontentan av dessa år?
Pengar spelade en större betydelse. Vilka avgörande ekonomiska beslut? Ja jag flyttade ju. Jag läste inte gymnasiet- då. Om jag hade gjort det och bott hemma hade jag sparat pengar. Om jag arbetat och bott hemma hade jag kunnat spara mycket pengar. Kunde tagit körkort då istället för långt senare. Kort sagt jag hade kunnat göra en betydligt bättre grund ekonomiskt. Jag kunde ha köpt en bostadsrätt, och gjort en gigantisk förtjänst. Jag kunde om jag gått gymnasiet, tagit studielån, student lägenhet och pluggat till civilekonom direkt. Det hade varit ekonomiskt försvarbart. Då hade jag gjort en längre karriär idag. Jag hade kunnat spara på banken.
Så visst tog jag en hel del avgörande ekonomiska beslut alltid.
Ångrar jag mig? Ja till viss del rent ekonomiskt. Klandrar jag mig själv? Inte ett skit, jag gjorde en fantastisk resa med tanke på mina omständigheter och jag tog inga okontrollerade lån. Som tur var fanns inga sms lån. Men den friheten det var att ha flyttat hemifrån kostade en hel del, det var tufft och ensamt många gånger. Och jag är så oerhört tacksam att inte mina egna barn gör på samma sätt som jag. För som förälder skulle jag ha oroat ihjäl mig och aldrig släckt mina omsorger......

söndag 4 januari 2009

Livets ekonomi Del 1

Har kommit till en punkt i livet där jag måste ta ett viktigt beslut. Hur som helst så väcker det enorma tankar på pengar. Deras betydelse för mig. Och jag ska därför göra en resa genom livet. Blev inspirerad när jag läste bäste perpennings blogg tidigare idag. Jag gör det för att uppdatera mig själv hur jag har haft det, vilka avgörande beslut jag tagit ekonomiskt och hur utfallet blev. Jag skriver i tio års perioder. Så det blir fyra, plus en liten till, så fem då.

Om ni vill hänga med på resan är ni välkomna. Ni som är yngre kommer antagligen bli förvånande, lika förvånad som jag blir när jag läser att ni spelar tvspel eller håvar in några tusen i julklapps pengar och presentkort..Det händer en hel del mellan generationerna, ändå...

Jag föddes som yngst av en gigantisk barna skara. Pengar var ett frånvarande element i vår familj. Min mamma var hemma och min pappa arbetade 7-4. Han var av den sorten att han ansåg sig unik som just gjorde detta. Han tyckte att inget annat behövdes göras och lade sig efter arbetsdagen på soffan. Min mamma gjorde jobbet. Tvättade, städade och lagade mat. Hennes privata nöjen var en kvinnoförening samt att beställa på postorder. Hon premunerade på ett antal veckotidningar. Hon ansåg att varje kvinnas rätt var ny vinterkappa och vinterstövlar vartannat år. Annars skämdes hon på kvinnoföreningen. Hon älskade att gå dit när kappan var nyinköpt... Min mamma har många förtjänster men ekonomisk är icke en av dem. Hon köpte allt bröd, även fika bröd. Jag kan inte komma ihåg en dag utan köpt kaffebröd eller kaffe i huset. Hon gjorde inga storkok. Hon hade kort sagt inte grepp om sin ekonomiska situation och gjorde inte något för att förbättra den långsiktigt. Det absolut mest oklokaste hon gjorde rent pengamässigt var en prenumeration på kungatallrikar som skulle hängas upp på väggen. Sådana samlade "alla" de andra i föreningen på. Minns inte exakt men jag tror en tallrik kostade 300 kr. Och hon köpte kanske 20 sammanlagt !! Dessa tallrikar är sen decennier tillbaka nerpackade i lådor...such a waste.
Ränta och återbäring var en viktig sak redan då, jag hade en bankbok med kanske femtiokronor men gick med glädje till banken i januari och förde upp räntan i bankboken. Konsum var det ställe där maten inhandlades och där var man medlem. Då sparades alla kvitton under året i en gammal konservburk för kaffe. Datorerna hade inte kommit. Så i december satt min mamma och räknade ut vad hon handlat under året på Konsum och så fick man återbäring. Har en svag aning om att den var 5% men är inte säker.
Min pappa var inte heller ekonomisk men han shoppade kanske inte lika mycket. Det dummaste han gjorde, ekonomiskt var att underoljekrisens värsta period, storröka inomhus och samtidigt vädra för öppna fönster. Och oljedrivna elementen gick för fullt. Han rökte 2-3 paket om dagen. Han körde rykande element så länge oljan räckte, då han var en frusen person fick vi vara utan värme några veckor sen då oljan var slut.
Vi bodde nära en mellanstor stad men det kändes ändå väldigt lantligt, utan att vi hade kor och grisar runt knuten. Varje familj hade knappt en bil. Vi fick bil när jag var elva. Mammorna var hemma och papporna arbetade. En kille i min klass hade en yrkesarbetande mamma. Barnbidraget delades ut kvartalsvis, vet inte hur mycket det då var för mig men jag tror 300 kr, 100 per månad, eller en kungatallrik :). Det märktes tydligt när denna utbetalning kom :) Vi fick inga pengar alls att tala om och alla barn började arbeta tidigt. Traditioner var det ont om förutom julen då var det kalas med god julmat och presenter. Då kom mina morföräldrar med en tvättkorg full med julklappar. Nyttiga sådana. Typ underkläder och sådant. Mina farföräldrar brukade komma kvällen före. De hade cirka 30 barnbarn och kunde självklart inte dela ut så mycket men till vår glädje fick vi alla en ask välsorterad choklad samt en ovikt tia i ett kuvert. En tia!!! Och vi var alla så tacksamma. Det var den gången vi fick pengar. Jag kunde oxå få en eller två gånger om året ett par kronor av en snäll faster till min mamma om vi sprang på henne på stan någon gång. Thats it. Vår glädje bestod av små saker. Som en stor gratängform med Janssons frestelse en lördag kväll eller en grillad kyckling. Jansson!! Mina barn äter inte ens klick av artighet på julafton. Vi åt ALLT med god aptit. Chips och godis köptes aldrig. Myskvällar blev det ändå....Läsk köptes aldrig förutom på julen och då fick vi barn en 33cl julmust var. Lycka!!! Kände vi alla vid köksbordet då, det är jag säker på. Jag hade "turen" att vara född sist så när mina snälla syskon började arbeta fick jag riktigt fina julklappar och presenter såsom barbies och sådant. Tack snälla för det!!!
De här första tio åren tjänade jag inget att tala om, några kronor som barnvakt kanske men inget jag minns. Men jag förstod allt för väl att vi inte hade det gott ställt. Jag insåg inte än den konkreta betydelsen av pengar. Jag planerade synd nog inte att jag skulle läsa,och sen arbeta mig till pengar. Men jag förstod mycket väl att det var skillnad på folk och folk. Jag brukade gå runt i kvarteren och kika in genom fönstren, särskilt vid denna årstiden, och såg vilka fina adventsljustakar folk hade. Funderade på hur mycket en sån mässingsstake kunde kosta 100 kr eller 1000 kr? Och se de hade utmhusbelysning i en gran!! Jag var inte särskilt avundsjuk på dem som var bättre bemedlade men jag minns en familj som hade en dotter som gick i min klass. De hade en hemhjälp som hette Sonia. Som städade och alltid tog hand om klasskamraten. Hemma hos oss var det alltid oorganiserat och rörigt - jag ville oxå ha en hemhjälp. Och vid ett sällsamt besök i hemmet såg jag att de hade så vackra vita matsalsmöbler med vackert tyg på dynorna. Hemma hos dem planerade jag att plantera husbock.... Som skulle äta upp allt de hade så de blev fattiga:) Idag har jag likadana matsalsmöbler och jag fick senare höra att stackars Sonia var grymt underbetald och utnyttjad. Vi hade en stor fruktträdgård med äpple, päron,körsbär och röda vinbär och vi åt oss glatt mätta på all frukt. Jag tror knappt att barnen här ens hämtar ett äpple från träden som dignar av grödor på sommaren.
Så vad är kontentan av de första tio åren? Jo pengar saknades, big time. Men lycka fanns, i småsaker kanske just därför. Kraven för att det skulle pirra i magen av lycka var väldigt låga. Om jag fick välja idag på de åren eller tio år i vårt välfärdssamhälle idag med dagis och stress? Jag hade inte velat byta. Är glad att kunna uppskatta småsaker idag och det kommer därifrån och jag var fortfarande för ung för att förstå hur illa det var.....
De enda ekonomiska beslut jag tog under denna tioårsperiod var hur snabbt jag skulle spendera minsta tjugofemöring i den lilla kiosken som fanns. En annan viktig slutsats som jag tar med mig av detta är att - Det går, det går att klara sig utan så mycket pengar, på ett eller annat sätt. Det har människor kunnat göra i alla tider och gör så fortfarande. Dagarna går ändå, barn föds och växer upp ändå...Det är inte det optimala men det funkar...

lördag 3 januari 2009

"Hausse"

Kanske inte är att snacka om just nu men det var en fantastisk första dag på börsen på årets första börsdag. 4.79% Och hör och häpna- min egen depå var snäppet bättre ändå en uppgång på hela 8.12% !!! Vilket är fantastiskt roligt. NCC upp på hela 54 KR OCH SSAB hel a 74 KR. Sorgebarnet RNB gick äntligen upp till 4 kr. Ja det är riktigt kul. I pengar var det en uppgång på hela 6000 tusen kronor. Jag vågar sakta, som jag tidigare vågat nämna några gånger, tro att vi dykt ner i kaklet och nu sakta börjat vända upp. Självklart med några bakslag nu och då....Men om vi har sådana här fredagar ibland så tappar vi inte tron och det blir en mer positiv stämning.
Lågkonjunkturen har slagit hårt mot de flesta branscher. Den har påverkat löneutvecklingen för 2008, trots att det inte föll förrän sista delen av året ordentligt. Arbetsgivare passar på att ge dåliga löner och varslar. Huspriserna och lägenhetspriserna faller, även om jag tror att vi inte förrän fram i mars kommer att se riktiga effekterna av det. Det är först då vi ser hur avsluten blev av affärerna. Utgångspriserna har inte påverkats lika mycket, kanske i storstäderna men i min mellanstora stad är det endast ett fall på 4 % sista tre månaderna. De som dock inte har märkt av konjunkturen är delikatesshandlarna. Nu inför nyårsafton har de sålt hummer och allsköns delikatesser som aldrig förr. Funderade lite på det, vad säger det? Skulle det inte vara sådant som först fick stryka på foten? Själv åt vi en meny bestående av vitlöksgratinerad hummer, älgfile med potatisgratäng( hummrarna kom sambon glatt hem med efter ett spontan besök i en saluhall och älgfilen har han själv dödat, men ändå, detta var ju bara hemma hos oss som är enkla och vanliga människor, hur såg menyn ut på annat håll?) Jag tror att det ligger till så här. Stora och long term plan beslut skjuter man upp. Här menar jag att byta arbete, byta bil, byta bostad, köpa häst. Framför allt nyblivna hästägare tror jag har minskat. Färre gör entre på hästmarknaden. Köpa aktier, beställa långresor. Därför att vi vet inte hur vi kommer att påverkas i framtiden. Vi vet hur vi har det idag. Men vi blir självklart rädda när vi ser att grannenss hus gått ner i pris och att folk på tv förlorar jobben. Men så kortsiktig lyx, utan efterspel och efterkostnader kan vi unna oss. Vi vet vilka pengar vi har denna månaden. Och, nu vet jag inte om ni kan följa mina tankar, men just detta beteende tror jag ändå man ska se som positivt: Vi köper ripa och hummer idag då kanske vi kan börja köpa aktier imorgon, byta hus nästa vecka osv..... Jag tänker så iaf.... Kanske för att just det är roligare att tänka på än att jag äter älgkalops nästa nyår.... Eller ännu värre, fläskköttsgryta om vi inte har råd med jakt licensen...
Mod och hopp och tro, det är vad vi behöver just nu. Och vi kan bara börja hos oss själva. Världen är galen. Inte mycket vi kan påverka. Det utbryter fortfarande krig.... hur ofattbart är inte det? Men vi är förnuftiga och vi vågar tro ändå.

fredag 2 januari 2009

Uppåt på börsen..

Årets första börsdag börjar bra och det är ganska rejält upp , samtliga mina är uppåt. Håll nu tummarna att denna årets första dag speglar hur resten av året blir.....